Är det inte konstigt hur snabbt något förändras? Om någon lever eller inte? Fick precis reda på att en barndomsvän inte längre finns i livet, 25 år gammal. Vi har inte haft någon direkt kontakt på många år, men var väldigt bra kompisar som små och jag blev chockad av beskedet, det är så definitivt. Det klassiska är dessutom att jag länge funderat på att skicka iväg ett meddelande, men har inte fått iväg något än och nu är det ju helt klart försent. Vilket uppvaknande! Det gäller att inte ta något för givet.
Bara 25 år! Vila i frid!
4 kommentarer:
Usch. Fy fan. Behöver du bubbla av dig så vet du vart mitt öra finns. *krama*
Ja, fy fan är det rätta ordet. Jag går jättegärna en långpromenad imorgon om du har tid? Mathilda har blivit förkyld, men sålänge hon inte får feber ska det väl inte vara några problem att promenera? Micke ska och fixa i vad som ska bli deras nya garage så han är borta hela dagen.
Vem är det som gått bort? Någon tullingemänniska? Usch vad hemskt!
Däremot att jag hittat till din blogg. athilda är supergullig, hoppas allt är fint med er!
Kram Emilia
Det är ingen Tullingemänniska, tror inte att du känner till henne.
Annars är allt fint, hoppas det är detsamma med er!
Kram!
Skicka en kommentar